- Hon med det stora krulliga håret ni vet?

Ingen lust att blogga faktiskt..
Har kännts konstigt sedan dagen då jag fick veta att mormor gick bort, jag visste att det skulle ske och jag är ändå "glad" över vad som skedde.
Hon hade det inte bra i slutet och allt hon ville va att träffa morfar igen men ändå känns det så tomt. Hur kan någonting kännas så tomt, ingen morfar ingen mormor. Trodde inte det skulle kännas såhär mycket, träffades bara en gång om året det borde inte kännas som en sådan tomhet men det är väll det att alla tider uppe i Böle(som byn heter) dem är borta nu. Huset skall säljas. I påsk ska det tömmas sen är det över...
En del av mig hörde hemma i Böle. På ett sätt skulle jag vilja köpa huset bara för att veta att jag kan åka dit när jag vill men ändå så är det ett kapitel som måste avslutas, måste inse att det är över.
I mitt hjärta finns det alltid kvar & minnena kommer aldrig att försvinna.

Satt uppe länge sista natten i Böle och pratade om massa minnen och saker mormor hade berättat för oss barnbarn bl.a. min syster, tanken slog mig då.. varför ställde man inte fler frågor varför engagerade man sig inte i deras historia varför är man så ytlig?
Man vet inte vad man har tills man förlorar det så är det bara..

Alltid i mitt hjärta min kära mormor<3
Glöm inte att krama om morfar från mig*

Denna låten spelades på begravningen... den är lika vacker som dig*